|
|||||||
|
|
|
|||||
|
|
|||||||
|
|||||||
|
|
|
|||||
|
|
|||||||
J28-Vampire (av Lars Sundin)
Det
stod 1945 klart för Flygvapnets ledning att allt svenskt jaktflyg
måste bli jet-drivet. Eller som man sade då, "readrivet".
Man talade om
"reaåldern", ja ordet "rea" var avgjort positivt framtidsladdat.
Kondensationsstrimmors slingrande mot en klarblå himmel var en ny skön
syn för 50 år sedan. ("Rea" har med fysikens begrepp reaktionskraft
(motkraft) att göra och termen användes officiellt i Flygvapnet fram
till 1958 när även trafikflyget började bli jetdrivet.)
Det
plan som inledde denna reaålder i Sverige var det engelsktillverkade
De Havilland Vampire, J 28. Typen flög första gången 1943 men
deltog
inte i striderna under andra världskriget.
De
första av beställda 70 st DH 100 Vampire Mk 1 anlände till
flygflottiljen F 13 i Norrköping i juni 1946. Dessförinnan hade avtal
slutits om svensk licenstillverkning av De Havillands jetmotor Goblin
III och denna tillverkning var 1949 i full gång vid Svenska Flygmotor
AB
i Trollhättan. Dessa "svenska" motorer var aningen starkare och
kom att
användes i senare beställda Vampire.
1950
var det dags för leverans av den nyare Mk 50 som då fick heta J
28B. Sammanlagt levererades inte mindre än 310 st sådana och 1952
hade
Flygvapnet sitt största antal J 28 i tjänst, 352 st. Vid årets
slut var
hela det svenska jaktflyget readrivet - och därtill var flygvapnet då
ett av världens allra största.
1953
kom den tvåsitsiga Vampiren J 28C (DH 115 Vampire T Mk 55) som
levererades i olika omgångar. Den började användas vid pilotutbildningen
på Krigsflygskolan på Ljungbyhed omkring 1955 tillsammans med från
flottiljerna överförda ensitsiga J 28B. Några J 28B byggdes
också om
till J 28C-utförande. Användet av J 28 i stället för Sk
16 vid den
grundläggande flygutbildningen gjorde övergången till krigsflygplan
som
J 29 och A 32 enklare.
Vampiren
anses vara ett lättfluget och trevligt flygplan - även om det
gavs en mer sinister framtoning när det stod i första linjen. Den
korta
flygtiden och höga farten krävde förstås en del i början
men en mycket
god roderharmoni med lätta spakkrafter, god sikt samt noshjul och
frånvaro av girtendenser från en roterande propeller gjorde flygandet
lättare. Och tyst och vibrationsfritt var det jämfört med vad
man var
van vid.
En
J 28B hade en motor på 1500 kiloponds dragkraft, en beväpning av
4
st 20 mm kanoner, en max startvikt med fälltankar av 5,7 ton (varvid det
kunde hålla sig uppe 2,4 timmar) och en toppfart av 900 km/h. Inga
roderservon behövdes. Inte heller fanns det katapultstolar i Flygvapnets
Vampires. Typen gjorde tjänst i hela 22 år, varav ca 8 som
stridsflygplan.